Här om dagen låg jag och mös med Liten i sängen.

Jag drog handen över hans huvud och kunde konstatera att han fått mycket mer hår.

Dessutom är hans hår brunt.

Det är lite kul då både jag och min sambo var blonda som bebisar.

Vi låg där och småpratade och skrattade.

Jag kan inte fatta att det har gått sex månader snart.

Tiden går så fort, samtidigt som det ibland känns som att han varit här föralltid.

Min älskade lille bebis.

 

Sandrita

5 oktober 2009 12:52

Ta vara på varje ögonblick du har med ditt barn nu när han är så liten. När han börjar springa omkring, börjar prata och komma in i trotsålder så kan du tänka dig tillbaka när han var som lugnast.
Tro mig. Tiden springer iväg när man tror att man har all tid i världen! :)

http://sandrita83.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Klockan är mycket, men vad gör det? Det är ju helg här hemma nu. Äntligen. Veckan har varit lång.. Och helgen lär gå i ett nafs! Imorgon är det mycket som står på schemat. Dagen ska inledas med att storhandla! (Ja, efter frukostar och blöjbyten...

Veckans planer; Veckan är snart slut, men jag har en del planer inför helgen. Det ska städas och imorgon är det storhandling och fotboll som gäller!Veckans saknad; Jag saknar mina underbara vänner i Småland. Veckans skada; Ingen direkt skada men jag...

Trött efter operationen igår.   Återkommer snart med nya fräscha bloggideer ;) ...

Ja, jag vill nog kalla det fuckad vardag.   Jag har fått jobb!!!   Vilket innebär en enorm lycka, men också en del omställning och strul med att försöka få allting att gå ihop. Tider, barn osv.   För att få tid tillsammans med barnen gå...

Om man tänker tillbaka så minns jag när jag skapade denna bloggen. Den har tagit olika riktningar, men i det stora hela har den alltid handlat om Leon. Nu finns det ju två barn i familjen, men eftersom han funnits i mitt liv längre så har det ju ...