Jag har knappt kunnat sova inatt.

Jag känner mig helt tom.

När vi i helgen var hos min syster så satte jag Liten emot Kelpie (min systers hund).

Hom var sjuk och hade riktigt ont i sina tassar.

TROTS DET så var hon så försiktig med Leon och lyfte sina tassar försiktigt för att hon inte skulle slå till honom.

Det var så fint.

Och nu är hon borta...

Jag låg med henne i hennes bädd och riktigt mös.. Kliade henne på magen och pussade henne i pannan.

Det är så konstigt med livet...

Det är så skört.

Vill ägna ALLA mina tankar till min syster som har det riktigt tufft nu.

Först dog hennes katt under natten till lördagen och igår (På hennes FÖDELSEDAG......) blev dom tvugna att avliva vovven...

Jag finns alltid här för dig om du behöver, syster!