Snälla älskade, kom hem...

Jag behöver dig..

Vi behöver varandra.

Kan inte livet sluta vara så orättvist?!

Jag ber ju bara om en liten sak..

Att du ska komma hem igen..

Vill att allting ska bli bra.

Saknaden växer sig större och större.

Snart orkar jag inte mer.

Jag Älskar Dig Min Nuffe.

Härifrån Till Evigheten!!!

Saknad.

Vilka spår det sätter...

Älskar ju dig.

KOM HEM NUUUUU!

Saknar Dig Så Mycket.. :(

Fan vad jag saknar dig.

Det är verkligen ett tomrum här hemma..

Vill ju bara att du ska komma tillbaka.

Vi måste orka detta och vi måste få hoppas.

Det finns ju ingen annan för mig än du..

Lämna mig inte ensam kvar i allting nu..

Ännu en natt utan dig väntar...

Låt dom ensamma nätterna få sitt slut snart.

Hur länge orkar man?

Jag Älskar Dig.

Jag tänker på dig konstant.

Du finns i mitt huvud hela tiden och snurrar.

Snart måste du få komma hem.

Jag orkar inte utan dig längre.

Men nu vet jag att jag måste hoppas mer än någonsin.

Jag måste blicka framåt.

Måste intala mig själv att allting kommer bli bra, att allting kommer lösa sig.

Du måste också intala dig själv det.

Vi måste göra det för att det ska bli så.

Om vi båda vill tillräckligt mycket, då kanske?

Jag är inte hel utan dig.

Hjärtat brinner för dig och längtan efter att få ha dig nära växer sig bara större och större.

Saknaden är enorm.

Helt jäkla enorm.

Nej, se till o kom hem nu.

Jag lovar att alltid finnas vid din sida och jag lovar att ge dig ett lika bra liv som du gett mig. Men för gudsskull, kom hem!

Älskade Nuffen.

Härifrån Och ÄNDA till evigheten!

Ge mig styrka nu att orka.

Ännu en helg utan dig börjar nu och det är så otroligt ensamt.

Vi har ju spenderat alla helger tillsammans, under året vi haft.

Det är ganska många.

Jag ger aldrig upp dig.

Du måste komma hem snart!

Härifrån Till Evigheten!

Jag älskar dig.

Jag längtar efter dig..

Min älskade Nuff.

Mitt allt.

Kom hem snart..

Tiden springer iväg och saknaden växer sig större.

Jag har gråtit floder idag..

Lite chockad blev jag allt över mitt utsläpp av tårar, då jag trodde det var över nu eftersom jag inte gråtit en tår på flera dagar.

Men ack så fel jag hade.

Det blir inte lättare att vara utan dig.

Jag vänjer mig inte.

Saknaden blir större och större och ibland tappar jag allt hopp jag har.

Igår var det så.

Jag kröp ner under täcket och önskade mig bort..

Bort ifrån all skit.

Jag kom inte bort, dock somnade jag med kinderna våta.

Idag har jag en lite bättre dag, hoppet samlas igen, men det är ganska läskigt.

Man vet ju aldrig när man tappar det igen.

Trots detta vet jag med mig själv att jag ska orka.

Jag ska orka, även om orken just nu inte finns där.

Fast det bästa är väl att vi ska orka tillsammans?

För det ska vi.

Vare sig du vill eller ej.

Jag lämnar aldrig din sida och jag ska kämpa för min familj.

Dagarna framför mig kommer vara sega, men jag ska ta mig igenom dom.

Du också.

Sedan hoppas jag att något gott väntar.

Jag måste få träffa dig snart.

Jag måste få burra ner mitt ansikte i bröstet på dig, som jag alltid gjort när det varit jobbigt.

Jag måste få gråta emot din axel.

Jag behöver dig.

Mer än någonsin nu!

Härifrån till evigheten älskar jag dig!