Minns du förra året, precis vid den här tidpunkten?

På kvällen när det var så mycket snö.

Vi var ute och kastade snöbollar på varandra :)

Jag var klädd i den där enorma skiddräktsliknande saken.

Haha, jag kunde knappt röra mig.

Minns du?

Jag tittade på den bilden idag, som togs den kvällen.

När vi satt där i snön och pussades.

Vi var så lyckligt ovetandes då.

Vi visste inte vad som väntade, bara ett år senare.

Snart är det allahjärtansdag.

Vi kommer inte kunna spendera den dagen tillsammans heller.

När ska denna mardrömmen få sitt slut?

För allting har väl ett slut?

Jag saknar dig Nuffen.

Här är så otroligt tomt utan dig.

Och det har nog aldrig varit så kallt under täcket om natten förut.

Snart får du faktiskt komma hem och berätta att allting ska bli bra igen.

Vi ska ju orka.

Både du och jag är fighters.

Vi fixar detta också, ellerhur?

Men fan, vad saknaden är enorm!

Jag menar varje ord av det jag säger.

Lämnar aldrig din sida.

Du hade aldrig lämnat min, det vet jag om.

Vi måste orka ta oss igenom detta.

Det vet vi ju båda om.

Ellerhur?

Jag saknar dig.

Har nästan glömt bort din röst..

Din doft..

Men IBLAND, ibland har jag tur och kan plocka fram det i mitt minne.

Det sitter djupt inom mig...

Nuffe, du är mitt liv.

Och det får inte lov att vara slut nu.

Så är det bara!

Livet måste ge oss en chans till.

Det får inte vara såhär orättvist.

Vill ha dig här igen, i mina armar.

Snälla, ge mig det.

With every bit of me with all my heart
With every single breath I'm gonna love you
Fall into my arms tonight
Let's make it allright
If you ever come to doubt these words
Let me be the one to break it to you
I'm gonna love you endlessly
With every bit of me

Åh..

Vad jag saknar.

Hoppas du kommer hem snart igen..

Det måste du göra.

Livet får inte vara såhär orättvist!

Älskar dig, mest av allt.

Jag hoppas att du får komma hem snart.

Vi måste klara oss ur detta.

Det finns ju inget annat alternativ..

Är trött på att gå och sakna.

Vill inte behöva sakna.

Du har ju funnits här, som en självklarhet tidigare.

Jag ska orka med dig, hela vägen.

Tills dess att vi nått ett slut.

Det gör vi snart.

Snart är dagen här, när jag vet mer.

När jag vet om jag får hem dig igen.

Skulle kunna offra mycket i världen för dig.

För att få lov att fortsätta leva tillsammans med dig.

Du är ju den enda för mig.

Nu ser vi till att orka, ellerhur?

Kanske, kanske livet vill vara min vän..

Och då blir jag världens lyckligaste människa som gått i ett par skor, det kan jag lova.

Bara livet får fortsätta som vanligt igen.

Fan, vad jag saknar dig! 

Saknar dig så att det gör ont i hela kroppen.

Det ska bli bra..

Det måste bli bra..

Jag Älskar Dig Älskling.

Allting känns lite klarare nu.

Men fortfarande är det sjukt jobbigt.

Jag saknar dig.

Har nästan glömt bort hur du låter..

Fast om jag tänker efter riktigt noga och blundar så kan jag faktiskt minnas våra stunder i sängen innan vi somnar.. Hur vi brukade prata om allt.

Där kan jag höra din röst.

Jag vet inte varför detta skulle hända oss.

Jag vet inte varför livet är så förbannat orättvist.

Jag måste hoppas på att mardrömmen snart är över och att du får komma hem till mig igen.

Vi har ju så många planer som ligger och vilar i väntan på att förverkligas.

Jag förstår inte hur jag klarat av dessa otroligt tunga dagar utan dig.

För mig är det ofattbart.

Jag hade behövt en stor dos av dig nu.

Och jag tror att du hade behövt mig också.

Önskar jag kunde finnas för dig och få dig att må bra..

Men jag kan inte, älskling.

Det jag kan göra är att ta hand om saker här hemma, jag kan ge dig alla mina tankar och jag kan ge dig all kraft jag har.

Jag vet ju att det finns ett slut på detta, någongång, någonstans.

Men jag hoppas att du snart är hemma.

För jag saknar dig så otroligt.

Och du vet väl om hur mycket jag älskar dig?

Jag lever idag.

Jag lever för dig.

Se nu till att orka detta!!!

Jag har så ont i själen.

Jag vet inte vad som väntar, vad framtiden har att "erbjuda".

Jag är rädd.

Vill att du ska finnas här och lugna mig.

Jag saknar dig, Nuffe.

Det är så svårt att hålla sig rak..

Svårt att stå upp i allt detta.

Jag tappar andan så fort jag går förbi en bild av dig.

Du finns ju överallt här i huset.

På hylla, på väggar, ja, överallt.

Jag försöker låta bli att gråta, jag försöker vara stark.

Men tårarna pressar sig fram...

Jag vet att det alltid känns bättre när man gråtit..

Men jag är så rädd för hur det ska kännas under tiden jag gråter.

Vet ju att det gör ont.

Jag hade gett vadsomhelst för att få hem dig nu..

Eller om jag bara skulle kunna få ge dig en kram?

Det behövs inga ord.. 

Bara en kram.

Det hade gjort så otroligt mycket.

Jag får inte krama dig.

Du måste komma hem nu.

Hur ska jag orka?

Du sa till mig att jag är stark som en oxe.

Men varför är jag då fylld av förtvivlan?

Varför är det så jobbigt för mig att förstå?

Jag vet, jag vet.

JAG MÅSTE ORKA!

VI MÅSTE ORKA!

Du måste få komma hem snart...

Jag älskar ju dig.

Hör du det?!

JAG ÄLSKAR DIG!

I close my eyes, only for a moment, and the moment's gone
All my dreams, pass before my eyes, a curiosity
Dust in the wind, all they are is dust in the wind.
Same old song, just a drop of water in an endless sea
All we do, crumbles to the ground, though we refuse to see

Dust in the wind, all we are is dust in the wind

[Now] Don't hang on, nothing lasts forever but the earth and sky
It slips away, and all your money won't another minute buy.

Dust in the wind, all we are is dust in the wind
Dust in the wind, everything is dust in the wind.