Saknar dig så att det gör ont i hela kroppen.

Det ska bli bra..

Det måste bli bra..

Jag Älskar Dig Älskling.

Allting känns lite klarare nu.

Men fortfarande är det sjukt jobbigt.

Jag saknar dig.

Har nästan glömt bort hur du låter..

Fast om jag tänker efter riktigt noga och blundar så kan jag faktiskt minnas våra stunder i sängen innan vi somnar.. Hur vi brukade prata om allt.

Där kan jag höra din röst.

Jag vet inte varför detta skulle hända oss.

Jag vet inte varför livet är så förbannat orättvist.

Jag måste hoppas på att mardrömmen snart är över och att du får komma hem till mig igen.

Vi har ju så många planer som ligger och vilar i väntan på att förverkligas.

Jag förstår inte hur jag klarat av dessa otroligt tunga dagar utan dig.

För mig är det ofattbart.

Jag hade behövt en stor dos av dig nu.

Och jag tror att du hade behövt mig också.

Önskar jag kunde finnas för dig och få dig att må bra..

Men jag kan inte, älskling.

Det jag kan göra är att ta hand om saker här hemma, jag kan ge dig alla mina tankar och jag kan ge dig all kraft jag har.

Jag vet ju att det finns ett slut på detta, någongång, någonstans.

Men jag hoppas att du snart är hemma.

För jag saknar dig så otroligt.

Och du vet väl om hur mycket jag älskar dig?

Jag lever idag.

Jag lever för dig.

Se nu till att orka detta!!!