Jag tänker på dig konstant.

Du finns i mitt huvud hela tiden och snurrar.

Snart måste du få komma hem.

Jag orkar inte utan dig längre.

Men nu vet jag att jag måste hoppas mer än någonsin.

Jag måste blicka framåt.

Måste intala mig själv att allting kommer bli bra, att allting kommer lösa sig.

Du måste också intala dig själv det.

Vi måste göra det för att det ska bli så.

Om vi båda vill tillräckligt mycket, då kanske?

Jag är inte hel utan dig.

Hjärtat brinner för dig och längtan efter att få ha dig nära växer sig bara större och större.

Saknaden är enorm.

Helt jäkla enorm.

Nej, se till o kom hem nu.

Jag lovar att alltid finnas vid din sida och jag lovar att ge dig ett lika bra liv som du gett mig. Men för gudsskull, kom hem!

Älskade Nuffen.

Härifrån Och ÄNDA till evigheten!