Det är märkligt egentligen..

Hur ett liv så fort kan gå i spillror.

Det är så lätt hänt.

Vi har under vårt år tillsammans funnit en trygghet hos varandra.

Vi har funnit kärlek som är obeskrivlig.

Jag hade aldrig kunnat tro att det var såhär det skulle sluta.

Jag hade aldrig ens trott att det skulle sluta.

Är det slut, redan?

Minns du våran underbara sommar?

Vi åkte båt, jätteofta.

Bara du och jag och Fanny.

Vi fiskade.

Vi drack öl och bara mös på sjön i båten.

Vi fikade i båten, drog upp massvis med gäddor..

Det var du som lärde mig fiska.

Och faktiskt lärde jag mig fort och blev ganska bra på det.

Det är bara en utav många, många saker du lärt mig.

Våra sommarkvällar var underbara.

Vi grillade..

Dom flesta dagarna åt vi nog bara grillat.

Vi spelade kubb tillsammans.

Och vi låg i gräset och njöt av att vara vi.

I Augusti flyttade vi till huset.

Och oj, vad mycket vi har hunnit med här.

Vi har hunnit bilda ett hem.

Ett hem där vi trivs och äntligen kunde vi kalla det "hem".

Vi målade sovrummet och hallen.

Vi byggde en ny tvättstuga.

Vi valde ut färger med omsorg.

Vi har hunnit fira jul tillsammans.

En riktigt mysig jul dessutom.

På julafton var jag så trött.

Jag somnade i soffan, i din famn.

Minns riktigt hur mysigt det var att luta mig emot dig och jag minns hur du smekte min mage.

Jag vet hur viktig min mage och bebisen varit för dig under hela tiden.

Du har verkligen tagit dig tid att prata om det, känna på magen och prata med den...

Nu finns du inte här hos mig längre, och det gör ont.

Min högsta önskan i världen är att du ska få komma hem igen.

Att vi ska få spendera mer tid tillsammans i vårat hus..

Att vi ska få mysa tillsammans när Leon kommer.

Att vi snart ska få uppleva en sommar till, tillsammans.

Fast den blir ju inte lik vår förra, eftersom vår älskade son kommer till världen.

Den kan bli ännu bättre dock.

Jag börjar vänja mig vid ensamma nätter nu.

Jag vill inte behöva vänja mig.

Jag vill ha dig brevid mig, precis så, som jag haft under ett helt år!

Har du glömt bort att vi har bebisrummet kvar att måla?

Det kan ju inte vara rosa..

Har du glömt att du skulle sätta upp sänghimlen till spjälsängen?

Nu får du faktiskt komma hem.

Tiden går fort och snart är han ju här!

Jag vill inte behöva tänka på att du inte ska komma tillbaka..

Vill inte behöva lämna allting nu, när vi precis byggt upp det.

Jag tycker faktiskt om det här huset..

Men jag vet också att det är omöjligt för mig att bo kvar här, utan dig.

Vart ska jag ta vägen?

Kommer jag ens kunna lämna allting, ensam?

Detta är ju vårt hem.

Ditt & Mitt.

Våra saker finns här.

Vissa saker står orörda där du lämnade dom.

Jag vill inte röra det, jag vill att det ska stå så, tills du inser att du måste komma hem.

Ett år idag.

Jag ville ha så många fler.

Idag ska jag hämta hem våran bil..

Den är jättefin ska du veta.

En helt ny dörr har dom satt dit.

Det tog emot ordentligt innan idag när jag var och hämtade nycklarna.

I bilen ligger fortfarande din hockeyklubba.

Den har legat där sedan dagen då vi grillade och du lirade med dina vänner.

Så mycket tid vi spenderat i den bilen..

När vi åkt ner till Malmö.. 

Vart jag än åker, så påminner det mig om dig.

Vi har varit iväg på så många ställen tillsammans.

Det finns så mycket minnen.

Jag vet inte hur jag ska klara detta.

Jag vet inte hur jag ska orka nu..

Dom enda känslorna jag har just nu, som är riktigt, riktigt starka..

Det är mina känslor för dig.

Och jag kan tydligt känna hur enorm saknaden är...

Snälla, snälla livet..

Låt min Älskade få komma hem nu......

Härifrån Till Evigheten, Föralltid, alltid!

Kom hem nu..

Jag orkar inte mer.

Ja..

Idag har det gått ETT år sedan vi blev tillsammans.

Och oj, vad mycket vi varit med om under detta året.

Vi har upplevt så otroligt mycket tillsammans.

Vi har förlovat oss.

Vi har blivit gravida, dock hinner inte Leon komma under vårt år tillsammans.

Om han inte tittar ut idag, men det hoppas jag inte! 

Jag saknar dig hjärtat.

Otroligt mycket.

Vi måste orka detta.

Vi måste hoppas på att mardrömmen snart får sitt slut..

Vi ska ju ha bebis snart.

Idag finns du, som vanligt, i mina tankar hela dagen.

Livet är inte rättvist, men hoppet får man inte tappa..

Jag vet att det är svårt..

Men vi måste.

Älskade, underbaraste Älskling.

Tack för ett underbart år tillsammans med dig.

Kom och berätta för mig att det ska bli så många fler...

Jag Älskar Dig, Härifrån Till Evigheten!!!