Under min graviditet träffade jag en tjej genom internet,

som också var gravid.

Vi har samma namn,

vi bodde i samma län,

vi skulle ha bebis ungefär samtidigt. 

Vi pratade mycket och vi var ganska lika. 

Men en dag förändrades allt på så kort tid.

Precis som för mig.

Vi båda fick barn. 

Skillnaden var,

att jag fick behålla mitt på jorden,

det fick inte min vän.  

Vi är inte så lika längre.

Hon har tyvärr fått erfarenheter av något hemskt som jag inte kan dela med henne. 

Jag vet inte hur det känns att förlora sitt barn.

Och ibland vet jag inte vad jag ska säga.

Det enda jag vet är att jag alltid finns här för henne när hon behöver det.

Det är ju trots allt det som vänner är till för. 

Jag tänker på dig, Emma!