Leons Mamma!

Alla inlägg under januari 2009

Av Emma - 28 januari 2009 11:57

Ovissheten är nog det värsta jag varit med om.

Förutom att inte få ha dig här, hos mig.

Det slår nog allt.

 

Jag saknar dig..

Mer & mer ju längre tiden den går.

Jag får inte tappa hoppet om att du snart är hemma igen..

 

Jag Älskar Dig.

Härifrån Till Evigheten!!! 

Av Emma - 28 januari 2009 09:52

Du fanns hos mig inatt också..

Jag kunde känna hur du höll om mig, precis så som du alltid gör om nätterna.

Du fanns där & det var så verkligt.

Du log och sa till mig att allting kommer att ordna sig.

 

Sedan vaknade jag..

Då var du inte här.

Dygn 8 idag älskling.

Varför?

Jag vet inte hur jag orkar..

Trots att jag är som en zombie, så lyckas jag hålla igång mig själv.

Jag försöker ta hand om vår bebis i magen..

 

Jag vill ju inte vara ensam..

Jag vill att du ska finnas här och vara med mig.. Med oss.

 

 Vill inte tänka på hur jag, ensam, ska kunna ta hand om bebis.

Det finns ju inte för mig.

Jag har aldrig behövt tänka i dom banorna tidigare.

Du har ju alltid funnits här för mig.

Vi skulle göra allting tillsammans.

 

Jag saknar dig.

Och det gör så ont i mig.

 

Snälla, snälla.. Säg att detta inte är slutet.

Säg att du snart kommer hem och att vi tillsammans ska fixa allting innan Leon kommer.

 

Jag väntar på att telefonen ska ringa och att det ska stå att det är du.

Jag tittar ut och hoppas på en bil som ska köra upp till huset.

Jag hoppas på att dörren ska öppnas och du ska stiga ur..

 

Jag behöver dig nu älskling..

Snälla livet..

Bråka inte med mig mer..

 

Jag har ju fattat vinken..

 

Älskling, kom hem nu!!! 

Av Emma - 27 januari 2009 21:54

Snart är det dags att sova..

Hur ska jag orka en natt till?

När jag dessutom vet att det väntar så många fler ensamma nätter?

Jag saknar dig...

 

Jag kommer älska Dig föralltid, hoppas du vet det.

Du är ju mitt Liv, mitt ALLT.

Kom hem nu!!! 

Lämna mig inte här..

Lämna mig inte ensam.. 




Vi närmar oss varandra när vinden tar i,
den blåser oss så nära varann.
Har velat ta dig till mig sen den första sekund
när båten stilla lämnade land
och satte mig i brand.

Vi såg på varann och vi närmade oss land
när vi möttes mellan Dover Calais.
All min rädsla försvann när du sakta tog min hand
någostans i mellan Dover Calais

Men även en sanndröm måste någon gång finna sitt slut.
Och sen du försvann igen växte saknaden minut för minut.

Av Emma - 27 januari 2009 16:35

Fan vad det gör ont att känna sig så maktlös.

Det gör ont att inte få ha dig här, som jag är så van vid.

Jag trodde aldrig man kunde sakna någon såhär mycket..

Detta får inte vara slutet..

Det går bara inte.

 

Det har gått 7 dygn snart.

När klockan slår 22 ikväll, har det gått en vecka.

En hel jäkla vecka.

Hur har jag orkat?

Har jag verkligen gjort det?

 

Allt jag ber om i detta livet..

Är att få hem min älskade igen..

 

Får det lov att vara såhär rått?

Vi ska fan ha barn om två månader!!!

 

Snälla..

Kom hem nu?...

 

Jag Älskar Ju Dig.

 

Vi Älskar Ju Varandra. 

Av Emma - 27 januari 2009 15:04

Tiden går sakta..

Jag väntar på att du ska komma hem..

Men du kommer inte.

 

Det gör ont.

Obeskrivligt ont.

Jag vill att du ska komma hem nu, älsklingen..

Jag vill ge dig en bamsekram, berätta för dig hur jag saknat dig..

Tala om för dig att jag aldrig någonsin lämnar dig och din sida.

 

Det är ju vi som ska vara tillsammans här i livet.

Vi ska klara oss igenom allting, allt det tuffa.

 

Hur ska jag göra det ensam?

 

Härifrån Till Evigheten, Älskling.

Kommer aldrig sluta älska dig. 

Av Emma - 27 januari 2009 12:19

Det är verkligen jättejobbigt.

Saknaden sköljer över mig.

Kan inte låta bli att tänka på hur livet kommer att bli.

Jag vet ju inte ännu, men tankarna snurrar.

Jag kanske blir världens lyckligaste, eller så blir det tvärtom.

Hur ska jag då orka med livet?

För mig är det inget liv.

Inte utan dig!

 

Jag dras mellan drömmar och verklighet.

Det gör ont i själen..

 Har nog aldrig gjort så ont.

 

Jag undrar hur du mår.

Jag vill inte att du ska må dåligt.

Jag vill inte att dina dagar ska bestå av att du är orolig för mig.

 

Jag vill ha hem dig nu..

NUUUUU!

 

Varför finns det så elaka människor?

Hur kan det finnas så OMÄNSKLIGA människor?

Jag känner ju dig...

Du skulle aldrig göra någon illa.

Det vet jag ju om.

 

Jag vill ha hem mitt liv..

Min älskade.

Jag vill börja om på nytt.

Packa våra saker och flytta långt upp i landet.

Precis som du alltid drömt om.

Jag vill att vi, tillsammans ska åka in till förlossningen och sedan lämna den tillsammans. Alla 3.

Hela familjen.

 

Jag vill att vi ska somna tillsammans varenda natt.

Precis så som vi gjort i nästan ett år nu.

 

Så många minnen..

Det kan väl inte bara ta slut nu?

 

Jag har drömt om saker jag velat..

Jag har bett till allt förut.

Men denna gången ber jag bara om en sak...

En sak som skulle rädda hela vårt liv.

Något som skulle låta oss gå ur denna mardröm med huvudet högt.

 

Jag har aldrig älskat någon så som med dig.

Jag minns när vi träffades..

Jag minns hur det bubblade i min mage när jag tittade på dig.

Det har aldrig slutat bubbla...

Kärleken har bara vuxit sig större, med tiden..

Du har visat mig.. Och lärt mig så ofantligt mycket.

Men viktigast av allt..

Så har du lärt mig att älska..

Du har lärt mig vad kärlek är.

 

Nu vill jag ge det, tillbaka till dig.

Genom att finnas här föralltid.

Aldrig lämna din sida.

Att en vacker dag få stå brevid dig och säga "Ja".

 

Livet får inte vara slut nu..

Det får bara inte vara så!!!

 

Snälla, snälla, kom hem till mig nu.

 

Av Emma - 27 januari 2009 10:10

Och somna om.

Jag vill vara i drömmen där du faktiskt är hos mig.

Aldrig lämna den.

Inatt var du hos mig.

Jag kunde känna din värme där du låg tätt intill mig i sängen..

 

Jag tittade på dig, precis så som jag brukar..

Och jag skrattade för mig själv, tyst.

Jag skrattade för att du är så lik Leon när du sover.

 

Jag kunde se hur du vaknade, insåg varför jag skrattar och du bara log..

Du log och tyckte att jag var fjantig..

 

Kanske är jag fjantig.

Men jag vill vara fjantig med dig.

 

Usch vad jobbigt att vakna..

Vi går in i dygn 7 idag.

En hel jävla helvetes vecka utan dig.

 

Hur ska jag orka?

 

Igen, livet får INTE vara såhär orättvist!!!

 

Älskar dig med allt jag har! 

Av Emma - 26 januari 2009 15:55

Hoppet finns inom mig..

Och jag är så stolt över dig!

Du har visat mig, precis vem du är och hur mycket du kämpar för mig och för vår kommande familj!

Jag kommer aldrig, ALDRIG att lämna din sida!

 

Du är föralltid en stor del av mig och mitt liv.

Och så kommer det förbli.

 

Du har visat mig nu, vad orden "jag älskar dig" betyder.

När du sagt dom orden till mig vet jag precis vad du menat.

 

Därför hoppas jag att du vet, att när jag säger det till dig.. Så betyder det att jag skulle kunna bestiga berg för dig! 

 

Jag älskar dig härifrån till evigheten!

Djupt, djupt inom mig finns du förevigt!

Vi måste klara detta nu!!! 

Ovido - Quiz & Flashcards