Snart är det dags att sova..

Hur ska jag orka en natt till?

När jag dessutom vet att det väntar så många fler ensamma nätter?

Jag saknar dig...

Jag kommer älska Dig föralltid, hoppas du vet det.

Du är ju mitt Liv, mitt ALLT.

Kom hem nu!!! 

Lämna mig inte här..

Lämna mig inte ensam.. 

Vi närmar oss varandra när vinden tar i,
den blåser oss så nära varann.
Har velat ta dig till mig sen den första sekund
när båten stilla lämnade land
och satte mig i brand.

Vi såg på varann och vi närmade oss land
när vi möttes mellan Dover Calais.
All min rädsla försvann när du sakta tog min hand
någostans i mellan Dover Calais

Men även en sanndröm måste någon gång finna sitt slut.
Och sen du försvann igen växte saknaden minut för minut.

Fan vad det gör ont att känna sig så maktlös.

Det gör ont att inte få ha dig här, som jag är så van vid.

Jag trodde aldrig man kunde sakna någon såhär mycket..

Detta får inte vara slutet..

Det går bara inte.

Det har gått 7 dygn snart.

När klockan slår 22 ikväll, har det gått en vecka.

En hel jäkla vecka.

Hur har jag orkat?

Har jag verkligen gjort det?

Allt jag ber om i detta livet..

Är att få hem min älskade igen..

Får det lov att vara såhär rått?

Vi ska fan ha barn om två månader!!!

Snälla..

Kom hem nu?...

Jag Älskar Ju Dig.

Vi Älskar Ju Varandra. 

Tiden går sakta..

Jag väntar på att du ska komma hem..

Men du kommer inte.

Det gör ont.

Obeskrivligt ont.

Jag vill att du ska komma hem nu, älsklingen..

Jag vill ge dig en bamsekram, berätta för dig hur jag saknat dig..

Tala om för dig att jag aldrig någonsin lämnar dig och din sida.

Det är ju vi som ska vara tillsammans här i livet.

Vi ska klara oss igenom allting, allt det tuffa.

Hur ska jag göra det ensam?

Härifrån Till Evigheten, Älskling.

Kommer aldrig sluta älska dig. 

Det är verkligen jättejobbigt.

Saknaden sköljer över mig.

Kan inte låta bli att tänka på hur livet kommer att bli.

Jag vet ju inte ännu, men tankarna snurrar.

Jag kanske blir världens lyckligaste, eller så blir det tvärtom.

Hur ska jag då orka med livet?

För mig är det inget liv.

Inte utan dig!

Jag dras mellan drömmar och verklighet.

Det gör ont i själen..

 Har nog aldrig gjort så ont.

Jag undrar hur du mår.

Jag vill inte att du ska må dåligt.

Jag vill inte att dina dagar ska bestå av att du är orolig för mig.

Jag vill ha hem dig nu..

NUUUUU!

Varför finns det så elaka människor?

Hur kan det finnas så OMÄNSKLIGA människor?

Jag känner ju dig...

Du skulle aldrig göra någon illa.

Det vet jag ju om.

Jag vill ha hem mitt liv..

Min älskade.

Jag vill börja om på nytt.

Packa våra saker och flytta långt upp i landet.

Precis som du alltid drömt om.

Jag vill att vi, tillsammans ska åka in till förlossningen och sedan lämna den tillsammans. Alla 3.

Hela familjen.

Jag vill att vi ska somna tillsammans varenda natt.

Precis så som vi gjort i nästan ett år nu.

Så många minnen..

Det kan väl inte bara ta slut nu?

Jag har drömt om saker jag velat..

Jag har bett till allt förut.

Men denna gången ber jag bara om en sak...

En sak som skulle rädda hela vårt liv.

Något som skulle låta oss gå ur denna mardröm med huvudet högt.

Jag har aldrig älskat någon så som med dig.

Jag minns när vi träffades..

Jag minns hur det bubblade i min mage när jag tittade på dig.

Det har aldrig slutat bubbla...

Kärleken har bara vuxit sig större, med tiden..

Du har visat mig.. Och lärt mig så ofantligt mycket.

Men viktigast av allt..

Så har du lärt mig att älska..

Du har lärt mig vad kärlek är.

Nu vill jag ge det, tillbaka till dig.

Genom att finnas här föralltid.

Aldrig lämna din sida.

Att en vacker dag få stå brevid dig och säga "Ja".

Livet får inte vara slut nu..

Det får bara inte vara så!!!

Snälla, snälla, kom hem till mig nu.

Och somna om.

Jag vill vara i drömmen där du faktiskt är hos mig.

Aldrig lämna den.

Inatt var du hos mig.

Jag kunde känna din värme där du låg tätt intill mig i sängen..

Jag tittade på dig, precis så som jag brukar..

Och jag skrattade för mig själv, tyst.

Jag skrattade för att du är så lik Leon när du sover.

Jag kunde se hur du vaknade, insåg varför jag skrattar och du bara log..

Du log och tyckte att jag var fjantig..

Kanske är jag fjantig.

Men jag vill vara fjantig med dig.

Usch vad jobbigt att vakna..

Vi går in i dygn 7 idag.

En hel jävla helvetes vecka utan dig.

Hur ska jag orka?

Igen, livet får INTE vara såhär orättvist!!!

Älskar dig med allt jag har!