Kan vara ganska skönt.

En stund iallafall.

Efter ett tag blir det ganska tråkigt och man saknar sin älskade.

Som tur är har jag alltid Fanny med mig, så skulle jag ha tråkigt kan jag alltid prata med henne. Eller leka om inte annat.

Nu sitter jag här och har fixat ihop en liten spellista med härliga låtar i Media Player. Herregud, utan musik vore livet tråkigt.

Jag lyssnar på musik varje dag och hade nog haft svårt att leva utan det!

Det låter konstigt kanske, men musik är ju faktiskt bra på många sätt.

Det finns musik som gör mig glad, som får det att pirra i kroppen av gamla minnen, men faktiskt finns det också musik som kan göra mig ledsen.

Det finns så många saker i livet som är bundna till olika låtar och olika musikstilar.  

Så är det i mitt liv iallafall.

Min och S låt är "Dancing in the dark" med Jessy.

Varför det blev just den låten som blev "vår" är svårt att säga.

Antar att det var för att den var ny för snart ett år sedan, när vi träffades.

Vi båda tyckte mycket om den och vi spelade den, ofta och mycket.

Inte bara hemma, utan även i bilen (blev mycket tid spenderad i bilen då vi inte bodde tillsammans och avståndet var ganska långt).

Det är låten vi kommer ha på vårt bröllop den dag vi gifter oss.

Jag tycker om att minnas saker genom musiken.

Skulle faktiskt inte tycka det vore helt otrevligt att lyssna på musik under förlossningen. Sätta ihop någon skiva med musik som får mig att slappna av och känna mig lugn.

Det är ju faktiskt A & O.

 Just nu är jag inte ett dugg rädd för förlossningen faktiskt. Men jag antar att när det väl sätter igång, kommer tankarna nog snurra kraftigt i huvudet och självklart kommer jag nog bli rädd.

Jag tror att det är många som upplever rädsla inför sin första förlossning.

Dom som inte gör det - Har en väldans tur!

Man ska fortsätta att tänka positivt, man måste fundera på det otroligt vackra man får ut av det hela!

Bebisen kanske också är rädd, när det väl är dags.

Det vet man ju aldrig... 

Nu kraschade såklart Media Player och musiken försvann.

Antar att det är dags för en omstart av datorn. 

Nu vill jag att våran otur ska försvinna.

Att vi ska få ta tillvara på det nya året och allt därtill.

(Menar då bla att vi kommer få uppleva föräldraskapet och få träffa vår lille son) Det är ju det som är det viktigaste just nu och det vi verkligen längtar mest efter.

Idag har jag bara tagit det lugnt, kan vara ganska skönt det med.

Ändå har jag hunnit med två maskiner tvätt och förberett lite för middagen.

Idag bli det spagetti & köttfärssås, trevlig rätt som är ganska enkel att slänga ihop :)

Var ett tag sedan vi åt det, så nu är det dags!

Annars har jag bara sorterat lite här hemma och känt mig ganska nyttig faktiskt.

Imorgon blir min dag mer hektisk, då jag på morgonen ska till BM för glukostest, efter det ska jag hinna med Försäkringskassan och sedan Föräldrautbildning (vilket blir den första träffen av två), dock är jag inte säker på att vi kommer medverka på den andre träffen, då detta är mitt på dagen och S jobbar. Man kan ju inte ta hur mycket ledigt som helst.

Jag hoppas att min barnmorska kan hjälpa mig lite bättre denna gången än vad hon kunnat förut. Känns som att hon bara skrämt livet ur mig tidigare..

Men hjälper hon inte mig nu så kommer jag antagligen kräva att få byta barnmorska. Det är ju meningen att hon ska finnas där för mig och hjälpa mig, inte tvärtom.

Kanske vi hinner ta en tur till banken imorgon också.

Förhoppningsvis hinner vi med mycket under dagen imorgon.

Efter allt, så får vi förmodligen besök av en vän som kommer på middag.

Vi får se, har inte hunnit diskutera det ännu.

ikväll uppdateras nog bloggen lite till då jag kommer vara ensam hemma när S jobbar.

Om en halvtimme är det dags att kolla på ett "nytt" avsnitt på 3:an av Melrose Place. Alltså, den serien är riktigt bra!

Tråkigt att alla sådana bra, gamla godingar upphört.

Självfallet finns det ju många nya bra också :)

Tills dess ska jag skriva ett brev tillbaka till min brevvän i Kalix :D 

Enligt barnmorskan ska vår lille prins titta ut den 7e April, men enligt den senaste undersökningen gäller fortfarande den 10e April.

Här är information om vecka 30, som jag går in i imorgon, enligt barnmorskan och den 7e April.

En hel del stämmer.

Jag har tex börjat känna när han hickar :D 

På bilden kan ni se vår son. Det är från vårt 3D ultraljud.

Barnet:

38 cm lång och ca 1.5 kg tung. Barnets hjärna utvecklas och växer. För att få plats veckar den ihop sig allt mer och bildar dess karakteristiska vindlingar och flikar. Barnets lungor är nästan helt utvecklade och det övar på andningsrörelser genom att höja och sänka bröstkorgen.

Kanske känner du att barnet hickar?
Antagligen har ni påbörjat eller kanske redan slutfört någon föräldraförberedande kurs.

Det är ungefär 2 månader kvar till förlossningen och mötet med ert lilla barn närmar sig för varje dag som går.

Det är mer påtagligt ett barn du bär på, det blir allt större och starkare.

Det är naturligt att föreställningarna om barnet och tankarna på hur en vardag med barnet skall bli ökar.

Många kvinnor klagar över en tilltagande trötthet.

Var noga med att äta bra näringsrik mat, att sova ordentligt och se till att du håller koll på ditt järnvärde.

Prioritera en stund ute i friska luften varje dag.

Inaktivitet och näringsbrist på grund av en felaktig kost leder bara till ännu mer trötthet och krämpor i kroppen.
En del kvinnor får känningar av bäckensmärtor. Der är en hormonell påverkan på alla fogar och leder, framför allt bäckenet.

Det är helt naturligt och ändamålsenligt eftersom det ger förlossningskanalen större möjlighet att bli elastisk och vidgas vid förlossningen. En del kvinnor upplever det som smärtsamt, de får svårt att gå och blygdbensfogen blir mycket öm.

Det börjar bli tyngre och du kan känna dig känslig och ha lätt för att gråta vilket inte alls är konstigt.

Du går in i den sista delen av graviditeten och det ställer stora krav på dig, både fysiskt och psykiskt.

Lyssna till din kropp, var snäll mot den och ha tålamod.

Det här är en speciell tid i livet. Sannolikt gör du inte om det så många gånger. Glöm inte att ta en paus mitt på dagen.

Lägg dig ner och vila med benen högt mellan varven.

Jag heter Emma och är 20 år gammal.

Jag bor i ett litet (ganska stort när man väl kommer till städningen) hus tillsammans med min älskade sambo S och våran hund Fanny.

S och jag har varit tillsammans i ett år den 2e Februari 2009, vi är förlovade och väntar en liten son, som beräknas titta ut hos oss den 10e April.

Min hund Fanny och jag har levt tillsammans i 2-3 år då jag övertog henne av en familj som inte längre kunde ha kvar henne.

Hon är en blandras mellan BorderCollie / Belgisk Vallhund och Springerspaniel.

Fanny är min allra bästa vän!

För tillfället går jag hemma, utan jobb eller annan sysselsättning.

Eller ja, sysselsättning finns det ju, i form av att tvätta, laga mat, städa och ta hand om huset.

För övrigt så tycker jag om att simma, spendera tid vid datorn, blogga, prata i telefon, baka och laga mat.

Nu har ni fått lite "basic info" om mig.

Mer lär ni väl få reda på med tiden :)

Jag har länge gått i tankarna på att byta blogg.

Och nu har jag bestämt mig för att byta tillbaka till Bloggagratis.se

Jag är fruktansvärt nöjd med denna bloggen och minns hur mycket mer lust jag fick till att skriva när jag hade min blogg här.

För er som inte känner till mig och mitt liv kommer jag i nästkommande inlägg berätta mer om det.

Hoppas ni kommer trivas här hos mig!