Lägenheten börjar ta en ny form nu och jag börjar faktiskt känna att jag trivs.

Det är inte"hemma" ännu, men det kommer bli så, med tiden.

Livet börjar gå åt rätt håll igen, och jag har försökt ordna allting så gott det går.

Igår blev jag färdig med målningen i köket och resultatet blev riktigt bra.

Jag kan, om jag bara vill.

Allting tar sin tid, men till slut så!

Det är lite märkligt hur fort livet kan svänga om, helt och hållet.

Men det hör till.

Det har varit svårt att bo ensam..

Speciellt när jag varit van vid att alltid ha någon där, i mer än två års tid.

Och jag är ju inte helt ensam.. Jag har ju min älskade lillkille!

Det finns fördelar och det finns nackdelar, men jag väljer nog att se fördelarna. Annars går jag nog under.

Hade helt glömt bort tiden innan jag träffade S.

Hur det fungerade att bo ensam, och hur det faktiskt var.

Jag njuter på kvällarna, när allting lugnat ner sig.

När Leon sover sött i sin säng och jag kan sätta mig ner och andas ut efter en heldag med bus.

Jag njuter av tystnaden och av att få lov att vara "bara jag" för en stund.

Jag njuter av min härliga utsikt i vardagsrummet och av att kunna sitta i soffan, omsvept av en filt och bara vara.

Livet är skit ibland.

Men jag tar den smällen.

För jag vill leva. Och nu vill jag verkligen göra det fullt ut!

Ingen mer än döden kan stoppa mig, och den får faktiskt vänta i några år till ;)

På lördag blir det kalas för min kille. Om bara några dagar är han 1 år.

Var har tiden tagit vägen?

Kan vara ganska skönt.

En stund iallafall.

Efter ett tag blir det ganska tråkigt och man saknar sin älskade.

Som tur är har jag alltid Fanny med mig, så skulle jag ha tråkigt kan jag alltid prata med henne. Eller leka om inte annat.

Nu sitter jag här och har fixat ihop en liten spellista med härliga låtar i Media Player. Herregud, utan musik vore livet tråkigt.

Jag lyssnar på musik varje dag och hade nog haft svårt att leva utan det!

Det låter konstigt kanske, men musik är ju faktiskt bra på många sätt.

Det finns musik som gör mig glad, som får det att pirra i kroppen av gamla minnen, men faktiskt finns det också musik som kan göra mig ledsen.

Det finns så många saker i livet som är bundna till olika låtar och olika musikstilar.  

Så är det i mitt liv iallafall.

Min och S låt är "Dancing in the dark" med Jessy.

Varför det blev just den låten som blev "vår" är svårt att säga.

Antar att det var för att den var ny för snart ett år sedan, när vi träffades.

Vi båda tyckte mycket om den och vi spelade den, ofta och mycket.

Inte bara hemma, utan även i bilen (blev mycket tid spenderad i bilen då vi inte bodde tillsammans och avståndet var ganska långt).

Det är låten vi kommer ha på vårt bröllop den dag vi gifter oss.

Jag tycker om att minnas saker genom musiken.

Skulle faktiskt inte tycka det vore helt otrevligt att lyssna på musik under förlossningen. Sätta ihop någon skiva med musik som får mig att slappna av och känna mig lugn.

Det är ju faktiskt A & O.

 Just nu är jag inte ett dugg rädd för förlossningen faktiskt. Men jag antar att när det väl sätter igång, kommer tankarna nog snurra kraftigt i huvudet och självklart kommer jag nog bli rädd.

Jag tror att det är många som upplever rädsla inför sin första förlossning.

Dom som inte gör det - Har en väldans tur!

Man ska fortsätta att tänka positivt, man måste fundera på det otroligt vackra man får ut av det hela!

Bebisen kanske också är rädd, när det väl är dags.

Det vet man ju aldrig... 

Nu kraschade såklart Media Player och musiken försvann.

Antar att det är dags för en omstart av datorn.