"Stella & Sebastian" finns att köpa som pocketbok på www.adlibris.com för 39:- eller som inbunden för 127:-

Verkligen en superbra bok!

Betyg 5/5

Stella och Sebastian har varit ett par i åratal. De är det perfekta paret, som gjorda för varandra. Tror de i alla fall. När det blir tal som husköp och förlovning börjar Sebastian komma med en massa skumma bortförklaringar. Och mitt i allt trampar Stella snett på skivbolaget där hon jobbar. På en fest "råkar" hon vara otrogen med en artist som hon har hand om... Hoppsan - både privat och professionellt.

Stella flyttar ut och återupptar livet som singel i storstan. Hon hänger med sina vänner på barerna runt Stureplan i Stockholm och fortsätter sin tacksamt okomplicerade romans. Trots snedsteget är hon och Sebastian dessutom fortfarande bästa vänner. Baksmällorna är många, men Stella njuter av la dolce vita.

Men så händer det oundvikliga: Sebastian träffar Anna och känner sig redo att inleda en seriös relation. Stella reagerar inte riktigt som Sebastian hade trott. Och för den delen reagerar Stella inte riktigt som hon själv hade trott heller...

Vaknade x antal gånger inatt och hade ont.

Även om det är jättejobbigt och värkarna kommer ibland (för att inte tala om dom STENHÅRDA sparkarna..) så vet jag ju att det snart är dags.

Snart är jag verkligen Mamma...

Snart är S Pappa.

Herregud.

Känns som det vore igår vi fick ett plus på stickan.

Från och med nu är det ju verkligen sådär att han kan komma närsom.

Det är jätteläskigt.

Och även om man inte ska eller bör måla upp hur det kommer att kännas osv så lyckas man ändå göra det. Ganska dumt.

Eller kanske inte?

Det är ju så att jag målar upp en mycket hemsk bild av förlossningen, där jag minst kommer ligga i flera dygn och hålla på att dö.

Kanske är det bra? Jag menar, man blir ju positivt överraskad om det inte gör sådär hemskt ont som man tror.. Eller att det faktiskt går liiite fortare än flera dygn? :)

Men jag längtar..

Jag längtar jättemycket efter alla sömnlösa nätter, som jag antar det är värt.

Jag längtar efter att få snusa bebis och att få pussa på honom.

Jag längtar efter att få se vad det är för en liten varelse vi skapat, tillsammans :)

Ja, jag är livrädd och blir det mer och mer för varje dag som går.

Men S är nog mest nervös av alla.

Han har packat bilen full med bilbarnstol, BBväska full med kläder och blöjer och allt annat nödvändigt och snart lär han väl dra ut kuddar och grejor så att jag kan sitta bekvämt i bilen på väg till förlossningen.

Ganska sött tycker jag :)

Vi har lite kvar att förbereda nu, men tiden räcker inte riktigt till.

Men jag ska nog komma underfund med hur man ska kunna lösa det också.

Men jag bryr mig inte speciellt mycket, det mesta är ju klart.

Och nu ska tiden bara springa iväg så att jag blir av med min mage och kan se mina tår igen ;)

Och såklart (!) så att vi äntligen får träffa vår lille pojke.

Oj, vad jag längtar nu....