Och förhoppningsvis det sista.

Får erkänna att det var ganska sura miner från min sida idag.

Jag är så trött på att inte kunna sova ordentligt. Det gör ont överallt.

Jag är så rädd.. Mest för att det inte går att förbereda sig inför något sånthär.. Man har ju aldrig gjort det förr..

Men jag får hämta nya krafter och tänka positivt så går det nog..

En dag kvar nu. Imorgon är Liten beräknad.

Jag längtar efter att få träffa min lille son....